Trombos symtom
Start Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t. Vad är en blodpropp och varför får somliga det? Av tove [dot] gilvad [at] med [dot] lu [dot] se Tove Gilvad - publicerad 11 juni Vem som helst kan få en blodpropp och ärftliga faktorer kan spela en roll.
Superficiell ventrombos (SVT; tromboflebit)
Livsstilsfaktorer som stillasittande, rökning och övervikt kan öka risken. Upp till tio procent av befolkningen drabbas under sin livstid av en blodpropp. Men vad är en blodpropp och går de att undvika? Varannan person som drabbas av blodpropp har ingen tidigare säker identifierbar riskfaktor, berättar Peter J Svensson som forskar inom klinisk blodkoagulation vid Lunds universitet.
Foto: Kennet Ruona En blodpropp, eller så kallad venös trombos, uppstår när den normala blodlevringsprocessen inte begränsas av blodets eget inneboende bromssystem.
Blodpropp (trombos)
I blodet finns exempelvis blodplättar, eller trombocyter, vars uppgift bland annat är att stoppa blödningar och hjälpa till att läka sår. Vid behov aktiverar de blodets koaguleringssystem. För forskare och kliniker är det viktigt att kunna förebygga eller behandla blodproppar. Samtidigt behövs förståelse för vilka konsekvenser en blodförtunnande behandling kan innebära för olika individer.
Vad är en blodpropp och varför får somliga det?
För att förstå varför vi får blodproppar behöver vi också förstå blodets funktioner och hur vårt blodomlopp och hjärta fungerar. Han är professor i klinisk koagulationsmedicin vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus i Malmö, och har länge forskat på blodkoagulation eller läran om hur blodet levrar sig i kroppen. Blodets livsavgörande funktioner — Blodets uppgift är bland annat att förse alla våra celler i kroppen med syre.
Det är hjärtat som pumpar runt blodet i kroppen genom blodkärlen, som i sin tur leder blodet till och från hjärtat. Blodkärlen som leder blodet från hjärtat kallas artärer, och venerna för blodet tillbaka till lungan för att syresätta den på nytt. Att blodet flyter fram i våra blodkärl är livsviktigt för oss. Ett fungerande blodomlopp håller oss vid liv, säger Peter J Svensson.
I sin forskning letar Peter J Svensson bland annat efter riskfaktorer för blodpropp och olika sätt för att bättre kunna bedöma risker för komplikationer av blodförtunnande behandling. Ihop med flera forskarkollegor använder han just nu avancerad DNA-teknik för att leta efter ärftlig trombofili, som är ett sjukdomstillstånd som gör att blodet koagulerar alltför lätt, alltså motsatsen till blödarsjuka där koagulationen är nedsatt.
Ibland fungerar inte blodets koagulationsförmåga som den ska utan ger i stället upphov till proppar i blodet. Blodkoagulation — kroppens eget försvar Blodet har en inbyggd skyddsmekanism som vid eventuella skador snabbt kan reparera kärlväggarna för att vi inte ska förlora för mycket blod. Den processen kallas för koagulation. Koagulationen, eller blodets levringsförmåga, behöver vi för att inte blöda ihjäl när vi skadar oss.
När blodet koagulerar som det ska skyddar det kärlväggarna och hjälper oss på så sätt att hålla oss vid liv. Till exempel finns det sjukdomar som får personer att blöda lättare eftersom de saknar vissa faktorer i blodet, och det kan finnas rubbningar eller mekanismer som inte reglerar blodkoagulationen fullt ut, vilket kan leda till blodproppar.
Blodpropp i ben och lunga Att få en blodpropp i benet är vanligast. Benet kan då kännas varmt och svullet. Om delar av proppen lossnar kan den följa med blodströmmen till lungorna och bilda en blodpropp i lungan.
Djup ventrombos och lungemboli (blodpropp i lungan)
Vanligaste symptomen på blodpropp i lungan är andnöd, bröstsmärta, oro, ångest och hosta. Med fysisk aktivitet hjälper du till att hålla igång ditt blodomlopp, så se till att röra på dig varje dag och gör saker du själv mår bra av. Blodproppar kan fara iväg och orsaka stopp i blodflödet till olika organ i kroppen. Vid allvarligare tillstånd kan en blodpropp ge upphov till syrebrist i andra organ som till exempel njurar, lever och tarmar.