Dermovat mot svamp
Docent, överläkare, Mag-tarm och leversektionen.
Annons 1 av 4 Bakgrund Analklåda är ett mycket vanligt symtom vid proktologiska sjukdomar och inte sällan orsaken till att patienterna söker hjälp. En vanlig orsak är flytning från tarmen som ger en dermatit vilket orsakar klåda som i sin tur underhålls av att man kliar. Handläggning av analklåda är dåligt studerad i vetenskaplig litteratur och många rekommendationer grundar sig på översiktsartiklar och klinisk erfarenhet.
Orsaker Den vanligaste anledningen till analklåda är flytning som uppkommer av analt läckage av slem vid hemorrojder, anal- eller rektalprolaps och vid analinkontinens. Även flytning från analfistlar, fissurer eller fuktande anala sår leder till klåda.
Vårdgivare Skåne
Klåda förekommer också vid eksem. Svampinfektion, vanligen candidainfektioner, kan tillstöta i den fuktiga analhuden. Olika hudsjukdomar som psoriasis, neurodermatit eller lichen sclerosus kan ge besvärlig klåda om de är lokaliserade perianalt. Analklåda hos barn kan vara förorsakad av springmaskinfestation och det förekommer också att vuxna drabbas.
Package information leaflet
Fluor vaginalis ger ibland anal klåda. En utbredd uppfattning är att vissa drycker och födoämnen kan försämra analklåda och ibland även utlösa klåda. Exempel på sådana är kaffe, vin, starka kryddor, citrusfrukter och choklad. Systemsjukdomar såsom diabetes, lever- och njursjukdom kan ge analklåda.
Användning av kakor på
Hos en del patienter med anal klåda förblir orsaken okänd. Symtom Klådan uppträder fr a nattetid när sängkläder gör att luftväxlingen är dålig. Patienterna river sig i sömnen vilket leder till sprickor och rivmärken som, vid fortsatt flytning och fuktighet, ytterligare ökar symtomen. Det är också vanligt att patienterna har en känsla av bristande analhygien och därför tvättar sig ofta, oftast med tvål och vatten.
De vanligaste tvålarna är basiska och skadar huden och leder därigenom till ytterligare hudmaceration med åtföljande ökning av klådan. Hos de flesta patienter med klåda finns eksematösa förändringar i analhuden när de söker hjälp. Behandling Av största vikt är att fastställa genesen till klådan. Om möjligt bör behandlingen syfta till att undanröja den bakomliggande orsaken.
Det är också viktigt, som vid alla typer av symtom från anus, att patienten genomgår en noggrann undersökning med palpation, inspektion och rekto-proktoskopi. Många proktologiska sjukdomar kan ge klåda och vid diagnos bör man ta ställning till lämplig åtgärd vilket kan eliminera klådan. Om anamnesen stödjer att dieten kan vara en viktig faktor är det lämpligt att modifiera dieten. Patienter som tvättar sig ofta bör undvika tvål, eller övergå till att använda tvålar som är sura, men oftast räcker det med enbart vatten.
Apoteken säljer "barnsalva" och andra oparfymerade feta salvor. Klippning av naglarna kan vara ett sätt att minska traumatisering liksom att undvika att "riva" mot huden med sträva material. I ett övergångsskede när den bakomliggande orsaken till analläckaget är fastställd och behandling inledd, är patienterna hjälpta av en salva som innehåller ett milt ytanestetikum exempelvis Xyloproct.
Atopiskt eksem
Vid tecken på eksem, har man ofta god hjälp av kortisonhaltiga preparat. Vissa av dessa kan vid långvarigt bruk leda till hudatrofi. Behandling med dessa svagare preparat i krämform leder sällan till hudatrofi och behandlingen kan därför ges under en begränsad tid för att bryta en ond cirkel. Som hudskyddsmedel är oftast vattenavstötande salvor, exempelvis zinkpasta eller silonsalva, tillfyllest.
Vid analt läckage kan patienten instrueras att använda absorberande skydd eller lägga en liten bomulls- eller toalettpapperssudd mot analöppningen. Det är också viktigt att använda luftiga kläder, gärna av bomull och lufta kliande hudpartier när tillfälle ges. Om genesen misstänks vara lös avföring eller ökad tarmsekretion kan en låg dos Loperamid prövas.
Vid eksem med inslag av svamp kan någon gång pensling med gentianaviolett användas, då i utspädd lösning.