Medicin mot godartad prostataförstoring
Sammanfattat Summary in English Sammanfattat Godartad prostataförstoring med avflödeshinder är en vanlig sjukdom. Försäljningen av läkemedel i Sverige motsvarar kontinuerlig behandling av män.
Prostatabesvär
Antalet operationer per år är 4 SBU publicerade en systematisk litteraturgranskning av området. En stor del av handläggningen kan ske i primärvården. Patienterna behandlas i regel på sannolikhetsdiagnos och endast ett fåtal gör tryck—flödesundersökning som kan ge säker diagnos. Vid lindriga besvär krävs ingen behandling. Vid måttliga—svåra besvär står valet mellan en mindre effektiv och lindrig behandling, läkemedel, och en besvärligare men också mycket effektivare kirurgisk behandling.
Från att ha varit en dödlig sjukdom har godartad prostataförstoring mer kommit att handla om livskvalitet.
Behandling av prostataförstoring med läkemedel
Mikroskopisk benign prostatahyperplasi BPH förekommer med stigande ålder hos nästan alla män. Några får en mätbar prostataförstoring och av dem får endast en liten del avflödeshinder och miktionsproblem. Blåssymtom är vanliga hos äldre personer. Prevalensen är ungefär lika för män och kvinnor [1]. Numera säger vi även i Sverige att personer med blåssymtom har LUTS lower urinary tract symptoms [2].
Godartad prostataförstoring med avflödeshinder
Beror symtomen på prostataförstoring med avflödeshinder säger man att patienten har benign prostataobstruktion BPO. För att påvisa benign prostataobstruktion krävs tryck—flödesundersökning. Om en sådan inte har utförts sägs patienterna ha LUTS tydande på benign prostataobstruktion. Det är vanligen dessa patienter som ingår i behandlingsstudier.
SBU gav hösten ut en rapport om godartad prostataförstoring med avflödeshinder [3]. De aktuella undersökningsmetoderna presenteras i Tabell I. Utredning av män med LUTS kan schematiskt delas in i tre steg. Först utesluts icke-funktionella sjukdomar, dvs huvudsakligen tumörsjukdom och infektion. I detta steg används urinstickor, cystoskopi, rektalpalpation, kreatinin och prostataspecifikt antigen PSA.
I steg två bedöms om miktionen är normal eller inte, men man tar inte ställning till orsaken till nedsatt funktion. Här bedöms resultatet av tidsmiktion, miktionslista och resturin samt vid specialistkliniker också flödesmätning. Mätningarna kan avgöra om miktionen är onormal. Deras diagnostiska förmåga i detta avseende har inte granskats.
Godartad prostataförstoring
I steg tre försöker man avgöra om nedsatt miktionsförmåga beror på avflödeshinder eller svag blåsa. Man använder tre typer av undersökningar som alla ingick i granskningen. Miktionsmätningarna skulle teoretiskt sett även kunna diagnostisera avflödeshinder. Stor prostata skulle kunna indikera avflödeshinder och en liten prostata en svag blåsa. För dessa samtliga metoder har både deras förmåga att förutsäga avflödeshinder och behandlingsresultat utvärderats.
Den sista undersökningstypen är tryck—flödesmätning. Detta är den enda undersökningsmetod som säkert kan skilja på avflödeshinder och svag blåsa. Anamnes, inklusive utvärdering av symtom, har en särställning eftersom man kan ha nytta av den i alla tre diagnostiska steg. Till formuläret finns en besvärsfråga som graderas från 0—6 [4,5]. Frågeformulären och maximalt flöde är de parametrar som främst har utvärderats i behandlingsstudierna.