Dialekt i norrköping
Östgötska uttalas [ˈœɧːœtska] lyssna eller [ˈœstjøːtska] [ 1 ] [ 2 ] , östgötamål , är samlingsnamnet på de dialekter som historiskt sett talats i Östergötland samt det regionala riksspråk som talas där i dag. Östergötland utgör ett gränsområde mellan götamålen och sveamålen där de nordliga dialekterna tillhör sveamålen medan de sydliga tillhör götamålen och är därmed besläktade med dialekterna i Västergötland , till viss del Värmland , nordöstra Småland och Dalsland.
Många drag som har varit typiska för östgötskan är i dag på stark tillbakagång, såsom götamåls-r och ändelsevokaler på -e och -ä i stället för på -a. Den här artikeln beskriver främst de traditionella östgötska dialekterna, som i dag till största delen ersatts av regional rikssvenska. Traditionellt utgör Östergötland ett gränsområde mellan götamålen och sveamålen där den sydvästra delen av landskapet hänförs till götamålen medan övriga landskapet tillhör sveamålen.
Generellt sett har götamålen fler nybildningar än sveamålen och skiljer sig genom annorlunda uttal [ 4 ] se vidare avsnittet uttal. Östergötland kan delas in i tre målområden beroende på hur a uttalas i ändelser. Ett ord som kasta uttalas till exempel med a i sydväst i till exempel Ydre , Dals och Lysings härader. Som tidigare nämnt utgör Östergötland ett gränsområde mellan sveamålen och götamålen där götamålen finns i södra och sydvästra landskapet, medan dialekterna i övriga landskapet tillhör sveamålen.
Östgötarna om östgötskan: "Hjärtligt och välkomnande"
Därmed kan man dra ett antal isoglosser , språkliga gränser, mellan dessa områden:. I söder tenderar vokaler att sänkas i långstaviga ord, så att i och y uttalas som e respektive ö. Denna företeelse är starkast i västra Östergötland från Vadstena. Gränsen sträcker sig sedan söderut och österut så att den går emellan Ydre och Kinda härader. Öster om denna gräns har vokalerna bevarats som i de mellansvenska dialekterna.
Bland götamålen i söder uttalas även u som o framför gg , kk , nk och ng. Framför vissa konsonanter uttalas vokalen kort så att djupt uttalas juppt. I vissa ord är dock vokalen lång, som i veːka för vecka. I norra delen av Östergötland finns även t-bortfall efter obetonad vokal, något som är vanligt i sveamål. I söder och i götamålen är detta -t dock bevarat.
T-bortfall sker mest i supinumändelser såsom brunnit , som då uttalas brunni i norr. L-ljudet är tunt [l] när det:. Efter rundade bakre vokaler, d. Detta är allmänt för hela landskapet men är inte lika vanligt i Ydre med omnejd. De flesta dialekter i Östergötland utom de i norr följer den så kallade götaregeln och använder sig av götamåls-r. Det innebär att ord som r äv , stea r in och dö rr alla har tungrots-r.
Sveriges skönaste dialekt i Norrköping
Ett ord som räkröra har alltså båda r-ljuden, först två tungrots-r och sedan ett tungspets-r. I delar av Östergötland och i nordöstra Småland uttalas oftast tungrots-r som [w] som i engelska will eller helt vokaliserat, så att räv uttalas mer som oäv. Norr om dessa vattendrag förekommer endast tungspets-r i alla ställningar. I Östergötland används götamåls-r fortfarande men är på tillbakagång.
I östgötska finns liksom i de flesta andra göta- och sveamål rester av fornspråkets tre genus , som bland annat yttrar sig i substantivens böjning och användandet av pronomen. Maskulina ord, såsom häst , har den obestämda artikeln en och heter hästen i bestämd form. I plural kan det heta häster , hästär eller hästar beroende på målområde, i vissa områden med r -bortfall uttalas inte heller r , se vidare fonologiavsnittet.
I plural bestämd form heter hästarna och karlarna endast hästa och kara. Feminina ord, såsom sol , har den obestämda artikeln e ett långt e och heter sola i bestämd form. Feminina ord med -or i plural på rikssvenska har -er i plural på östgötska, så att kvinnor heter kvinner och i bestämd form kvinnera.