Nacksmärta internetmedicin
Non-Hodgkins lymfom, aggressiva och indolenta B-cellslymfom T-cellslymfom. De olika typerna av lymfom skiljer sig åt. Vissa lymfom, de aggressiva, är ofta snabbväxande och kräver snabbt insatt behandling. De indolenta lymfomen växer ofta långsamt och har ett mer stillsamt sjukdomsförlopp och ger ibland inte några symtom alls. Patienter med ett sådant lymfom behöver därför inte alltid behandlas, men måste kontrolleras regelbundet så att behandling kan sättas in om lymfomet ger symtom eller ändrar karaktär.
Uppdelning mellan aggressiva och indolenta lymfom sker utifrån cellbild, inte utifrån debutsymtom. Non-Hodgkins lymfom Totalt finns ett drygt sextiotal olika lymfomtyper i nuvarande klassifikationssystem. Detta är den vanligaste lymfomformen och är ett samlingsnamn för alla lymfom som inte är Hodgkins lymfom. Läs mer om Non-Hodgkins lymfom Hur upptäcks lymfom? Vid misstanke om lymfom får patienten gå igenom flera olika undersökningar.
Allmän kroppsundersökning, olika röntgenundersökningar, blodprov och benmärgsprov är viktiga undersökningar som oftast behövs för att: 1. Fastställa diagnosen Det görs genom ett vävnadsprov från förstorad lymfknuta, blod eller benmärg eller annan engagerad vävnad.
Vårdgivare Skåne
Provet analyseras i mikroskop efter specifika färgningar. Ofta har man god nytta av specialundersökningar som flödescytometri och ibland av analyser av genetiska förändringar i lymfomcellerna. Fastställa sjukdomsutbredningen Här är olika röntgenundersökningar viktiga, liksom benmärgsundersökning. Kartlägga vissa markörer i sjukdomsceller Dessa kan ge information om prognos, bästa behandling, och senare vara en hjälp för att kunna bedöma om det finns kvar spår av sjukdomen efter behandling.
Kartlägga patientens allmänna hälsotillstånd Den påverkan lymfomsjukdomen har på blodbildning och annan organfunktion, som lever, njurar, hjärta, lungor, kan också ha betydelse för val av behandling. Datortomografi är en av de röntgenmetoder som används för att kontrollera var sjukdomen finns. Foto: Olle Nordell Det kan finnas många anledningar till att en lymfknuta är förstorad.
Diagnosen lymfom kan ställas först sedan man undersökt ett vävnadsprov från en lymfknuta eller något annat organ som är sjukligt förändrat.
Lymfom (lymfkörtelcancer)
Blodprover Blodprover kan analyseras på flera olika sätt. Antal och fördelning av de olika slags vita blodkropparna ger viktig information. Hemoglobinbestämning Hemoglobinbestämning Hb visar om det är brist på röda blodkroppar blodbrist eller anemi. Denna kan bero på sjukdomen, men kan också ha andra orsaker som då behöver utredas. Blodbrist kan även uppstå senare av behandlingen.
Halsryggsskador (med eller utan ryggmärgsskador)
Brist på blodplättar Brist på blodplättar, trombocyter, kan bero på lymfomet, men senare också på behandlingen. Blodplättar behövs för att blodet ska kunna levra sig när det uppstått skador på blodkärlen. Om det finns för många blodplättar kan risken för blodpropp öka. Finns det mycket få blodplättar blöder man lättare. Provet innebär att läkaren efter vanlig lokalbedövning för in en nål i benmärgen, oftast i bäckenbenet, och suger ut lite av den rödaktiga vätskan som finns inne i skelettet.
Det är i benmärgen som blodkropparna och vårt immunförsvar bildas.
Rygg- och nackbesvär
Det går snabbt att ta ett benmärgsprov. Benmärgsprovet studeras i mikroskop och ibland med andra tekniker för att se om lymfomet finns i benmärgen.
I vissa fall kan lymfomceller hittas i benmärgen först sent i sjukdomsförloppet. Datortomografi Datortomografi är en av de röntgenmetoder som används för att kontrollera var sjukdomen finns. En datortomograf är ett röntgenrör som under undersökningen omsluter kroppen och tar många bilder som sedan analyseras i en dator.