Beräkning pia
Presentationer 2021
Inte minst gäller detta det finanspolitiska ramverket, alltså målet om överskott i de offentliga finanserna och en låg statsskuld. Sedan ramverket infördes år har regering efter regering stolt påpekat hur väl det har tjänat oss. Men vad menar de, egentligen? Enklaste tolkningen är att det betyder att vi har ordning på statsfinanserna. Och det är bra.
Om arbete i arbete (PIA) beräkning
Sättet att beräkna saldomålet gör tyvärr att det varje år framstår som det uppstått utrymme för skattesänkningar Tecken på att den ekonomiska politiken tjänar oss väl vore exempelvis en inkluderande arbetsmarknad med låg arbetslöshet. Så blev det tyvärr inte. Arbetslösheten har ökat sedan införandet av ramverket — från 6 procent till 7,7 procent och är på väg uppåt i år på grund av den passiva ekonomiska politiken.
Mellan — var arbetslösheten cirka 3 procent. Sysselsättningsgraden 15—74 år var 69 procent och har minskat till 66 procent i snitt under perioden med det fina ramverket. Ramverket har tjänat oss väl, frågetecken. Men annat kan ju ha blivit bättre. Offentliga investeringar är exempelvis högre i Sverige än EU-snittet, vilket kan framföras som något positivt. Det svåra med den jämförelsen är dock att den inte säger något om hur stort behovet är av investeringar.
Och en jämförelse med tiden långt före ramverket visar på en betydligt högre investeringskvot på och talet än i dag. Mycket av kaoset i vår infrastruktur kan ändå tyda på att investeringarna inte har mött behoven. Bostadsinvesteringarna är till störst andel privata men det kan ändå förtjäna att nämnas att de har gått från en nivå på 5—6 procent av BNP innan talet till en kraschlandning på dagens cirka 3 procent.
Internredovisning
Här har den ekonomiska politiken också abdikerat, vilket inneburit stora variationer i bostadsbyggandet, som beror på marknadens svängningar snarare än befolkningens behov av boende. Starka statsfinanser har vi i alla fall.
Egentligen har en regering alltid ett betydligt större handlingsutrymme Men hur går det med välfärden? Jo, sättet att beräkna saldomålet gör tyvärr att det varje år framstår som det uppstått utrymme för skattesänkningar — trots att pengarna faktiskt kommer från välfärden. Det beror på att statsbidragen till kommunerna inte automatiskt räknas upp med vare sig inflation, löner eller befolkningsökning medan skatteintäkterna ungefär följer inkomsterna.
Så när befolkningen ökar minskar automatiskt andelen sysselsatta i välfärden. Och när priserna ökar minskar resurserna. Det blir extremt tydligt när inflationen är så hög som nu. Resultatet av detta är att regeringar kan satsa på skattesänkningar utan att berätta att det sker på välfärdens bekostnad. Den totala skattekvoten har därför sänkts från en nivå på närmare 50 procent av BNP i slutet av talet till strax över 40 procent av BNP idag.
Hurra för låg statsskuld? Den tydliga öppningen för skattesänkningar i ramverket har också lett till kraftigt ökade inkomstskillnader. I jämförelse med början av talet så har majoriteten av befolkningen ökat sina inkomster med 60 procent medan den rikaste procenten av Sveriges befolkning ökat sina inkomster med procent. Den svenska bruttoskulden är en av de lägsta i Europa — men Sverige är också det land som haft snabbast ökade inkomstskillnader sedan talet.
Se där, något att inte vara så stolt över. Egentligen har en regering alltid ett betydligt större handlingsutrymme än det beräknade budgetutrymmet indikerar. Politikerna kan höja skatter exempelvis. Detta har dock inte varit på agendan i särskilt stor utsträckning. Och från svenska nationalekonomer hörs då ofelbart en gemensam röst om hur skadligt det är med skatter.