Töntiga skivomslag
Dela Publicerat fredag 16 juni kl Nu är han tillbaka med albumet "Lycka till". Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget. Titel: "Lycka till" Artist: "Lorentz" Att släppa ett album helt utan förvarning: smart grepp eller hybris? Vad gäller hybrisen har självmytologin alltid varit ett av Lorentz signum, han är ju ett slags utmejslad persona, men det är en av flera saker som har tonats ned något sedan sist.
Lorentz leker med ljuden
Ja, vad mer har förändrats, eller utvecklats, sedan förra soloalbumet? Här hägrar en risk för ett ganska abrupt uppvaknande ur masspsykosen: var det verkligen så bra, det vi alla lyssnade på den där sommaren? Och visst tar den mumliga autotune-rapen som Lorentz gjort till sin plats, men han har också tagit det vettiga beslutet att arbeta vidare på det som fick förra skivan att sticka ut; melodierna och ljuden, från smygande till storslaget glittriga på under sekunden, och det är framförallt leken med dem som gör albumet spännande att lyssna på, man vet aldrig riktigt vad nästa låt har att komma med.
Han har till och med blandat in lite gitarrer och Pixies-intron.
En av de saker han hyllades för med förra albumet var att det var väldigt "samtida", med populärkulturella markörer och högaktuella uttryck. Hur är det den här gången?
Är det värt att lyssna på? Sedan har han alltid varit det där artisten som man antingen köper helt ut, eller avfärdar, kanske på grund av autotune och krystad svengelska. Han balanserar liksom medvetet på gränsen till det riktigt töntiga, "är det här cheap eller är det deep? Matilda Källén.