Sovjet karta
KARTA, Sovjet 1920, papper limmad på duk.
Huvudartikel: Oktoberrevolutionen Efter tsar Nikolaj II:s abdikation i samband med februarirevolutionen hade den 15 mars en provisorisk regering bestående av före detta dumaledamöter under den liberale furst Lvov tagit makten. Snart uppstod en maktkamp mellan den provisoriska regeringen, som dominerades av liberaler och reforminriktade socialister mensjeviker , och Petrograds sovjet , som dominerades av mer hårdföra socialister bolsjeviker.
Sovjeterna hade tillskansat sig stor makt, bland annat inom militären, och utfärdade beslut som underminerade regeringens maktutövning. Vladimir Lenin befann sig i landsflykt när han i april fick hjälp av de tyska myndigheterna som hoppades att hans närvaro i Ryssland skulle öka den politiska instabiliteten och att han ifall han kom till makten skulle dra ur Ryssland ur första världskriget att ta sig tillbaka till Ryssland.
I juli ersattes Lvov av socialisten Aleksandr Kerenskij som regeringschef. Under hösten hade landet glidit in i ett kaotiskt tillstånd. Rysslands svåra förluster på slagfälten i första världskriget , svälten och en svår vinter, som varit bidragande orsak till att februarirevolutionen brutit ut, hade stärkt bolsjevikernas inflytande över arbetarråden. I slutet av juli hade bolsjevikerna den egentliga makten i huvudstaden Petrograd efter att ha krävt mer makt åt sovjeterna.
De ryska förlusterna och nederlagen i det pågående första världskriget, med en armé och ett folk allt mer kritiskt till kriget, satte press på regeringen.
Sovjets hemliga kartor: ”Smalt i Gamla stan”
Den provisoriska regeringen under Aleksandr Kerenskij valde att fortsätta offensiven, mycket på grund av påtryckningar från Storbritannien och Frankrike. Ett misslyckat kuppförsök av de revolutionära i juli ledde till att flera bolsjeviker fängslades eller drevs i landsflykt.
Efter att den provisoriska regeringen hade tagit hjälp av bolsjevikerna för att avstyra en högerkupp av general Lavr Kornilov i Petrograd ökade bolsjevikernas inflytande ytterligare. Kerenskij saknade nämnvärt stöd i Petrograd, och när oktoberrevolutionen genomfördes i den 7 november flydde den provisoriska regeringen utan motstånd och bolsjevikerna kunde efter bara några timmar upprätta regering.
Bolsjevikernas mest akuta mål var att Ryssland skulle dra sig ur kriget, och Lev Trotskij undertecknade fredsavtalet i Brest-Litovsk som skulle ge självständighet åt Finland och Ukraina samt för tre stater i Baltikum i utbyte mot utlovad fred på östfronten. Stora delar av Belarus och Ukraina hamnade under tysk kontroll. Inbördeskrig Huvudartikel: Ryska inbördeskriget Ryska inbördeskriget — bröt ut mellan Röda armén och den vita armén som var en blandad motståndsrörelse som bildades till följd av missnöjet med revolutionen som fanns såväl inrikes som utrikes.
De vita var en ytterst löst sammanhållen och brokig grupp, bestående av liberaler, socialister, tsartrogna , regionala nationalister som ville ha självständighet från Ryssland och kosacker som eftersträvade autonomi men nu skulle få se de landområden de ansåg som sina tillfalla staten. De vita understöddes av 21 länder, främst Rysslands tidigare allierade under första världskriget.
Det polsk-ryska kriget — förlorades av ryssarna, men den röda armén gick, mycket till följd av sin betydligt större numerär, segrande ur inbördeskriget. Säkerhetspolisen, Tjekan , etablerades som ett repressionsinstrument och mellan åren och dödades fler människor av Lenins säkerhetspolis än under slagen under hela inbördeskriget. År lät Lenin införa vad som har kallats NEP , Nya ekonomiska politiken perioden , där man inom vissa gränser tillät privat ägande och marknadsekonomi , till exempel vid försäljning av livsmedel.
År var majoriteten av detaljhandeln privat och jordbrukets avkastning ökade till nivån innan kriget. Landets industrialisering finansierades genom att hålla bönderna i armod och att sänka arbetarnas reallöner. Femårsplanen upphävde NEP. Dagen därpå antogs landets konstitution. Konstitutionen byggde på så kallad demokratisk centralism , där de styrande visserligen valdes av folket, men där den reella makten låg i händerna på det enda tillåtna bolsjevikiska partiet och dess institutioner.
Segerdagen – Kartorna som förklarar Putins världsbild
Det var en omvandling av den tidigare enhetsstaten Ryssland till vad som på papperet skulle se ut som en federation mellan likställda delstater. Sovjetunionen var formellt ett frivilligt förbund mellan de nämnda unionsrepublikerna och de enskilda republikerna hade ett visst mått av självstyre, men eftersom makten inte låg hos de statliga institutionerna utan hos kommunistpartiet var frivilligheten skenbar.
Stalins era — Huvudartikel: Sovjetunionens historia — Sovjetunionens historia — dominerades av Josef Stalin, som hade som mål att omforma det sovjetiska samhället med en aggressiv planekonomi och en svepande kollektivisering av jordbruk och industri. Han konstruerade också en brutal totalitär regim ansvarig för miljoner dödsfall, som ett resultat av diverse utrensningar och kollektiviseringsförsök.
Tidslinje: Europa
Under sin tid som ledare över Sovjetunionen använde Stalin flitigt sin hemliga polis , GPU och NKVD , och nästan obegränsade makt för att omforma det sovjetiska samhället. Kollektiviseringen av jordbruket som genomfördes med mycket brutala metoder ledde i sitt första skede till en kraftigt minskad produktion vilket i sin tur förorsakade en mycket omfattande svältkatastrof i början av talet.
Särskilt hårt drabbades Ukraina i vad som kallas Holodomor med miljontals dödsoffer. Även på andra områden hårdnade förtrycket. Mordet på Sergej Kirov togs av Stalin som en förevändning att inleda utrensningar inom kommunistpartiet och administrationen. Säkerhetstjänsten NKVD fick utökade befogenheter och arresteringar skedde i allt snabbare takt. Vid den första Moskvaprocessen rannsakades och dömdes ett antal av landets ledande politiker och andra höga befattningshavare.